Ett hem – en plats med minnen. Här tillbringade jag stor del av min barndom och längre fram i livet återvände jag hit för att bosätta mig med min familj.
De som gick före, de som fyllt gården med liv i nästan 200 år, finns med mig och deras kraft fyller mig med inspiration och glädje. I mitt galleri kommer du så småning om att få möta dem och få läsa berättelser om vilka de var och vad de betytt för mig.
Du kommer också att få möta platser som fyllt mig med lycka. Lyckan av att få leva i den fantastiska natur som omger oss eller i miljön av vackra byar med byggnader som byggts för hand, stock efter stock, spik efter spik.
Jag önskar dig en rofylld stund som förhoppningsvis får dig att minnas de goda minnena!
Hälsningar Ulrika
Älskade kvinnor!
Tillsammans stretade de på, dag efter dag. Det var kaffe i skuggan under almen för en stunds paus i arbetet på gården. Alltid fanns det arbete att göra. Mor min sa ”Semester!, oj va toku du ä. Hä vannt nö semester. Vi fick arbeta. Vi hjälpt mamma och mormor på åkern”.
Det känns som en annan värld. Går det ens att få våra barn och barnbarn att förstå? Ljusår bort från paddor och sociala medier.
Även om det ofta var svårt att få livet att gå ihop och att det fanns tysta konflikter, som ibland la extra tyngd på axlarna, tror jag att gemenskapen gav mycket glädje och styrka i att fortsätta kämpa tillsammans. En stor kram från mormor och gammelmoster, kanske en karamell från någon långväga släkting var lyckan i den lilla världen. De som gick före ger mig stor inspiration i mitt måleri och i mitt liv. Glad att jag haft dem vid min sida. Framöver kommer du att få möta dem igen i mina målningar. Kanske kommer du att bli påmind om dina egna släktningar och minnas härliga stunder i ditt liv.
Nu när jag skriver är det snart jul. Jag hoppas att vi alla får känna lite av den gemenskap som de som gick före skapade tillsammans. God Jul! Akvarell 55×70 cm, PRIVAT
Morfar Erik! Här sitter han på sparken bredvid sina syskon Berta och Valter. Han lärde mig lägga patians och jag älskade att se på när han stoppade sin pipa vid köksbordet. Sedan satt han och rullade på glasögonfodralet medan köksklockan slog. När han blev uttråkad gick han ut i vedbon och högg ved eller slipade några liar vid slipstenen bredvid logen. Han älskade att berätta om barndomsminnen eller om angelturer på isen. Han lärde mig äta rå falukorvskiva med vitlök på knäckebröd, hur man använder kaviartuben på rätt sätt och hur man travar veden så att den torkar ordentligt. Han lärde mig bli människa helt enkelt. ; ) (Privat)
Det var mörkt hemma när vi gav oss av. Kylan sträckte sig ner mot – 20 grader. Lager på lager av ull värmde skönt. Väl framme klev vi ur bilen och tog på oss de fina gamla träskidorna. Tysta gled vi genom skogen upp mot myren och sakta ändrades färgerna omkring oss när solen gick upp över trädtopparna. Det blev en magisk dag i solsken och ett fantastiskt snölandskap med spår av skogens djur! 59x76cm, Inramad 8000 kronor. Köpa konst
En märklig men vacker byggnad på ”ar sia älva” (den andra sidan av älven), dold i en av alla raviner som leder ner mot älven. Så många gånger som jag passerat utan att upptäcka den. Här torkades bland annat malt som användes till att brygga öl. Tänker på hantverket och tiden man fick anpassa sig efter. Ett tempo jag på ett sätt saknar idag. Det finns en tjusning över att man måste vänta för att sedan uppskatta det man får på ett bättre sätt. 28x40cm, Inramad 4000 kronor. Köpa konst
När huvudet är fullt ger jag mig av. Att gå genom byarna eller skogen är liksom det bästa. Pulsen går ner och jag ser mig omkring. Middagsberget i sydväst. Andersholen mot norr. Kraftledningen som löper upp mot Kyrkbyn. Djurmo- och Gimmsklack söder ut. Det är då man minns orden från akvarellkonstnären Ottilia Adelborg som beskrev sin kärlek till Gagnef ”Att bo i Gagnef om sommaren är som att bo på en grön äng strax utanför himmelrikets portar men att bo där om hösten, i september månad är som att bo på en stor gyllene slätt, där himmelrikets portar stå öppna”.
Vintern må ha blivit grå men det finns här ändå ett skönt lugn! 73x92cm. PRIVAT
En tidig vårkväll, när solen färgade himlen i alla slags pasteller, tog vi en kvällstur och åkte genom några byar. Det var fantastiskt vackert så vi bestämde oss för att fortsätta turen bort till en av sjöarna i närheten. Väl framme klev vi ur bilen och gick fram till udden med båthusen och tallarna som stod i en klunga bakom. Det var lite kallt men man kunde känna att våren var på väg. Vi stod nere vid vattnet och blickade ut över den spegelblanka sjön. Jag tog några djupa andetag och kände lyckan av att leva i ett land utan krig. 38x29cm, Inramad 4000 kronor. Köpa konst
1628 fanns 6 gårdar på Hea eller Svedjan som det också heter. I Stockholm sjönk skeppet Vasa i Stockholms ström. För hundra år sedan hade det byggts fler gårdar. Byns barn hade nära till skolan. Det var mormor Linnea, kusinen Edit och bästa kompisen Elsa. För 30 år sedan satt de tillsammans i köket och skrattade och drack kaffe med sju sorters kakor. Jag lyssnade och frågade om livet förr. Tänk vilka historier! Idag, 2025, har många nya barnfamiljer flyttat till byn och kanske kan barnen samlas i skolan igen. SÅLD
I trädgården hittade jag ofta mormor när jag letade efter henne. Hon såg till att det fanns morötter, rödbetor och dill i köksträdgården men hon fick alltid även plats med något fint. Ringblomma och Malvor växte bredvid varandra. De var hennes födelsedagsbukett till mig när jag fyllde år i september månad. Ute på åkern odlades potatis på lite större yta. I blå snickarbyxor med lappade knän, en grön stickad kofta med dragkedja och snusnäsduken om håret satt hon på huk och rensade ogräs eller körde ogräset bort på dyngstacken. Minns så väl hur gott den luktade. Det var mest kökskompost som slängdes där så doften kändes söt och jordig. Ofta stack hon åt mig en morot med blast som jag sköljde vid kranen som satt på röret bredvid husväggen. (Privat)
73x92cm. Inramad 9000 kronor. Köpa konst
En sommardag när jag var föräldraledig tog jag med mig morfar 86år, upp till Holens kaffestuga i Tällberg. Vi åt våfflor med hjortronsylt och morfar höll sitt barnbarnsbarn medans vi satt ute i gräset. Det var mulet men ändå skönt att sitta utomhus. En fin dag på en speciell plats. Många år senare kom jag tillbaka med penna och papper. Hittade den gamla dörren bakom om en av byggnaderna. Kände med handen mot det torra sträva träet och det skrovliga järnet i krusidull efter krusidull. Någon smidde det för hundratals år sedan. Vem var det? Vad tänkte personen när dörren äntligen satt på plats och han vände sig om och blickade ut över Siljan? (Såld)
Hösten visade upp sig från sin bästa sida. Solen värmde skönt på eftermiddagen och vi stannade till vid den långa sandstranden. Norra Dellen låg spegelblank och mina vänner kastade sig ut. Ett underbart motiv som inte gick att låta bli att måla! 59x76cm. Inramad 8000 kronor. Köpa konst
Jag hade varit sjuk och vaknade tidigt av hostan. Tog på mig ulltröjan och träskorna och gick ner till sjön. Några gäss flög över vattnet och solen gick sakta upp och värmde mitt ansikte. Det var alldeles vindstilla bland björkstammarna och jag tänkte att vi bor i ett vackert land.
59x76cm. Inramad 8000 kronor. Köpa konst
Hade aldrig besökt Gotland så när det dök upp ett tillfälle sommaren 2023, tog vi färjan över. Hyrde en mycket enkel stuga alldeles nära stranden och dagarna innehöll många promenader efter kusten. Strax söder om boendet låg ett fint litet fiskeläge. Ute till havs, i det turkosgrönblåa havet, låg två öar, Lilla och Stora Karlsö. Så annorlunda, som att vi var vid ett tropiskt hav. Det blev några fina dagar och färgerna från havet, fiskeläget och öarna målades ner på papperet, en eftermiddag, utanför den lilla stugan. 38x29cm. Inramad 4000 kronor. Köpa konst
I arstuggu (den andra stugan) skulle taket renoveras. Uppe på vinden fanns gammelmormors gamla träkistor. Hade aldrig tittat i dem så värst noga men nu hade jag tid. Inlindat i ett gammalt grovt lakan låg en helt oanvänd vävd textil. Jag kände igen mönstret – ett åklä eller krusåklä. Mormor hade fler exemplar men de flesta var mycket slitna. Detta lyste i de klaraste färger och jag kände hur håren reste sig på armen. Kanske var det tänkt som ett brudtäcke men historien fick i så fall ett tragiskt slut. Jag fick lov att fråga kvinnorna i den lokala vävstugan. ”Det heter rosengång” sa de och ”färgerna kopplas till vår lokala folkdräkt” Jag hade hittat en skatt och mitt i vintern började jag teckna av mönstret för hand. Centimeter efter centimeter. I veckor målade jag de intrikata mönstren i all sköns färger. Den är lyckan. 76×92. PRIVAT
Här kan du se mina brickor eller gratulationskort (klicka på länken)