Ett hem – en plats med minnen. Här tillbringade jag stor del av min barndom och längre fram i livet återvände jag hit för att bosätta mig med min familj.
De som gick före, de som fyllt gården med liv i nästan 200 år, finns med mig och deras kraft fyller mig med inspiration och glädje. I mitt galleri kommer du så småning om att få möta dem och få läsa berättelser om vilka de var och vad de betytt för mig.
Du kommer också att få möta platser som fyllt mig med lycka. Lyckan av att få leva i den fantastiska natur som omger oss eller i miljön av vackra byar med byggnader som byggts för hand, stock efter stock, spik efter spik.
Jag önskar dig en rofylld stund som förhoppningsvis får dig att minnas de goda minnena!
Hälsningar Ulrika
Älskade kvinnor!
Tillsammans stretade de på, dag efter dag. Det var kaffe i skuggan under almen för en stunds paus i arbetet på gården. Alltid fanns det arbete att göra. Mor min sa ”Semester!, oj va toku du ä. Hä vannt nö semester. Vi fick arbeta. Vi hjälpt mamma och mormor på åkern”.
Det känns som en annan värld. Går det ens att få våra barn och barnbarn att förstå? Ljusår bort från paddor och sociala medier.
Även om det ofta var svårt att få livet att gå ihop och att det fanns tysta konflikter, som ibland la extra tyngd på axlarna, tror jag att gemenskapen gav mycket glädje och styrka i att fortsätta kämpa tillsammans. En stor kram från mormor och gammelmoster, kanske en karamell från någon långväga släkting var lyckan i den lilla världen. De som gick före ger mig stor inspiration i mitt måleri och i mitt liv. Glad att jag haft dem vid min sida. Framöver kommer du att få möta dem igen i mina målningar. Kanske kommer du att bli påmind om dina egna släktningar och minnas härliga stunder i ditt liv.
Nu när jag skriver är det snart jul. Jag hoppas att vi alla får känna lite av den gemenskap som de som gick före skapade tillsammans. God Jul! Akvarell 55×70 cm, PRIVAT
De som gick före och nya flickor i raden.
Det finns några hjältar i mitt liv. Anna Bäckström, vår fröken i första till tredje klass, var en sån. Stora famnen och ett härligt skratt men också rätt sträng eller kanske var hon bara ruskigt bra på att lära oss om rätt och fel. Hon stod vid tramporgeln i Lindan byskola och vi hade psalmböckerna i nävarna och sjöng för full hals ”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor”. Hon försökte lära oss att stava alla j- och sj-ljud med ramsor på den gröna krittavlan, ”skjortan i skjulet skjuter på skjutsen”. Hon läste äventyrsberättelser om Jesus från Nasaret (ingen tänkte speciellt på religionen, det var bara spännande). En gång välte en lastbil i korsningen vid macken i Djurås. Ut flög massor av kakpaket m.m. Alla fick ta och Anna tog med till oss barn i klassen. Hon hade även med jordgubbssylt, grädde och elvisp. Sedan gjorde vi bakelser med franska våffelrån så det stod härliga till. Vi sjöng verkligen mycket. Ur sångboken ”Sjung med” valde vi sånger och alla skrek TRETTIFYRAAAAN eller Sov lilla Totte. Hon tog med oss till sin fäbod i Västtjärnslindan uppåt Tansen och vi lekte, fikade och sprang omkring. Det vara bara så bra. En härlig tid i livet. Varje skolavslutning samlades vi vid Kyrkskolan för att tåga till kyrkan. Vad jag minns kändes det pirrigt så det var tryggt med fröken. Här är några av oss samlade. Tror det var i tvåan 1976.
En bit in från landsvägen, förbi kallsvackan längs med Broddmyra, uppför backen och strax är man inne i byn Svedjan. En portal av lador som hörde till en av byns sista mjölkbönder dyker upp rakt fram. Förknippar passagen med en stark doft från den stora dyngstacken. Vet inte om det gäller hela Sverige men storleken sas vara ett tecken på välstånd.
Väl inne mellan ladorna skymtas rakt fram midsommarplatsen med de stora vackra lönnarna och en av traktens vackra gårdar. Många är de, bondgårdarna, som på dalavis byggdes till, vartefter syskon växte upp och behövde mer plats för nya familjer och fler djur. Klungbyar kallas det visst.
På 1970-talet skickade mormor ner mig till Brittlis med en mjölkkruka, för att hämta hem lite råmjölk som hon skulle koka kalvdans av. Minns att jag hade badtofflor på mig och att jag trampade i en komocka. Kan sakna doften och ljudet av råmande mjölkkor. 15×19 cm bild + passepartout, Inramad 2500kr, Köpa konst
Morfar Erik! Här sitter han på sparken bredvid sina syskon Berta och Valter. Han lärde mig lägga patians och jag älskade att se på när han stoppade sin pipa vid köksbordet. Sedan satt han och rullade på glasögonfodralet medan köksklockan slog. När han blev uttråkad gick han ut i vedbon och högg ved eller slipade några liar vid slipstenen bredvid logen. Han älskade att berätta om barndomsminnen eller om angelturer på isen. Han lärde mig äta rå falukorvskiva med vitlök på knäckebröd, hur man använder kaviartuben på rätt sätt och hur man travar veden så att den torkar ordentligt. Han lärde mig bli människa helt enkelt. ; ) (Privat)
Nyfiken som jag var fick jag ändå morfar och far min att visa hur maggot sattes på kroken, hur linan med krok och blänke skulle sänkas ner genom hålet i isen. När det tog stopp vevade man upp ett par tre varv. På så sätt kom man upp med ett lagom avstånd från botten, där abborrarna tydligen lurade.
Morfar tyckte om att pimpla på sjön Bästen eller angla på isen vid Hovänge. En gång var jag med dit och jag minns hur älven var öppen på några ställen och hur snön var så där grovkornig som den kan vara på vårvintern. Korkarna small och en och annan gädda drogs upp. Morfar agnade angeldonen med mört som han köpt av en gubbe uppe i Gräv. Han kallades Mört-Oskar (Karls-Oskar). Minns att jag var med dit några gånger och hur konstigt jag tyckte att det var med levande mörtar som simmade runt i stora röda hinkar inne i badrummet.
Väl hemma kokade mormor gäddan och vi åt den med pepparrotssås och kokt potatis. Gud så gott det var och alldeles för länge sedan
1921 öppnade här ett konditori ”Grönkvists konditori och bageri”. Det var Erik och Anna Grönkvist som drev verksamheten har jag fått berättat. Inne på gården kunde man sitta men också i själva huset. 1976 ska konditoriet ha stängts.
Vet inte hur det kommer sig men är ganska säker på att jag var in och handlade 1979 eller 1980. Kan det ha varit någon annan som lånade lokalen eller har jag drömt?
Tänk vad häftigt det vore om samma verksamhet skulle kunna uppstå igen. 20x20cm. 3000kr, Köpa konst
Det var mörkt hemma när vi gav oss av. Kylan sträckte sig ner mot – 20 grader. Lager på lager av ull värmde skönt. Väl framme klev vi ur bilen och tog på oss de fina gamla träskidorna. Tysta gled vi genom skogen upp mot myren och sakta ändrades färgerna omkring oss när solen gick upp över trädtopparna. Det blev en magisk dag i solsken och ett fantastiskt snölandskap med spår av skogens djur! 59x76cm, Inramad 8000 kronor. Köpa konst
Går genom byn, påväg hemåt från turen runt Andersholn, på stigar som brukats av barnen som skulle till skolan i Lindan för nästan hundra år sedan. En enorm frihetskänsla med skogen runt hörnet och de fina gårdarna i den röda färgen. Nu är de fyllda med nya familjer. Borta är Elsa och Johan, Anna och Ernfrid, Gunhild och Viktor, Gunbritt och Ernst, Frida, Barbro och Åke, Älg Erik, Bertil och Mina, Edit och Anders, Erik och Linnea, Hanna, Marie och Folke, Anna, Agnes och Evert, Brittlis och Yngve, Aina och Erik, Elvira, Birgit, Majt, Appelgrens och många fler som jag glömt namnen på. Akvarell 20x20cm, Inramad 3000kr, Köpa konst
Där bort i kröken bodde Buller Viktor, mormors tremänning. En snäll men ordningsam man; en av de stora hästkarlarna som fanns i Gagnef. Så länge vi skötte oss lät han oss ungar vara med omkring, när han brukade arbetshästarna på åkern vid slåttern eller i skogen om vintern. Jag lekte ofta ensam som litet barn och jag tyckte om att titta på. Hästarna var lite skrämmande men glömmer aldrig gamla mörkbruna Tuga som var den lugnaste och finaste nordsvenska häst som fanns. Man kunde gå under henne och stå nära och hon bara snusade på mot armen och fortsatte tugga höet. Viktor läxade upp mig, i all välmening, när jag gick på fel sida av byvägen, nere vid Fröboms kurva och han var bra på att berätta historier. Sådant man inte glömmer. En fantastisk person. Akvarell 20x20cm, Inramad 3000kr Köpa konst
När huvudet är fullt ger jag mig av. Att gå genom byarna eller skogen är liksom det bästa. Pulsen går ner och jag ser mig omkring. Middagsberget i sydväst. Andersholen mot norr. Kraftledningen som löper upp mot Kyrkbyn. Djurmo- och Gimmsklack söder ut. Det är då man minns orden från akvarellkonstnären Ottilia Adelborg som beskrev sin kärlek till Gagnef ”Att bo i Gagnef om sommaren är som att bo på en grön äng strax utanför himmelrikets portar men att bo där om hösten, i september månad är som att bo på en stor gyllene slätt, där himmelrikets portar stå öppna”.
Vintern må ha blivit grå men det finns här ändå ett skönt lugn! 73x92cm. PRIVAT
En märklig men vacker byggnad på ”ar sia älva” (den andra sidan av älven), dold i en av alla raviner som leder ner mot älven. Så många gånger som jag passerat utan att upptäcka den. Här torkades bland annat malt som användes till att brygga öl. Tänker på hantverket och tiden man fick anpassa sig efter. Ett tempo jag på ett sätt saknar idag. Det finns en tjusning över att man måste vänta för att sedan uppskatta det man får på ett bättre sätt. 28x40cm, Inramad 5000 kronor. Köpa konst
Den gamla prostgården och kyrkan i bakgrunden. Prostgården ska ha besökts av Carl von Linné. Idag finns där det fina Ottilia Adelborgmuseet, väl värt ett besök. Kontrast med de stora trälådorna som hör till kyrkbyns potatisodlare. Under påskhelgen pågår Gagnefs konstrunda och i år (2026) ställer konstnären Magnus Lindell ut i museets gästsal. Gagnef levererar lite allt möjligt
Själv pausar jag årets konstrunda och hoppas på en utställning till hösten. 36x28cm. Inramad 5000kr, Köpa konst
En tidig vårkväll, när solen färgade himlen i alla slags pasteller, tog vi en kvällstur och åkte genom några byar. Det var fantastiskt vackert så vi bestämde oss för att fortsätta turen bort till en av sjöarna i närheten. Väl framme klev vi ur bilen och gick fram till udden med båthusen och tallarna som stod i en klunga bakom. Det var lite kallt men man kunde känna att våren var på väg. Vi stod nere vid vattnet och blickade ut över den spegelblanka sjön. Jag tog några djupa andetag och kände lyckan av att leva i ett land utan krig. 38x29cm, Inramad 5000 kronor. Köpa konst
1628 fanns 6 gårdar på Hea eller Svedjan som det också heter. I Stockholm sjönk skeppet Vasa i Stockholms ström. För hundra år sedan hade det byggts fler gårdar. Byns barn hade nära till skolan. Det var mormor Linnea, kusinen Edit och bästa kompisen Elsa. För 30 år sedan satt de tillsammans i köket och skrattade och drack kaffe med sju sorters kakor. Jag lyssnade och frågade om livet förr. Tänk vilka historier! Idag, 2025, har många nya barnfamiljer flyttat till byn och kanske kan barnen samlas i skolan igen. SÅLD
I trädgården hittade jag ofta mormor när jag letade efter henne. Hon såg till att det fanns morötter, rödbetor och dill i köksträdgården men hon fick alltid även plats med något fint. Ringblomma och Malvor växte bredvid varandra. De var hennes födelsedagsbukett till mig när jag fyllde år i september månad. Ute på åkern odlades potatis på lite större yta. I blå snickarbyxor med lappade knän, en grön stickad kofta med dragkedja och snusnäsduken om håret satt hon på huk och rensade ogräs eller körde ogräset bort på dyngstacken. Minns så väl hur gott den luktade. Det var mest kökskompost som slängdes där så doften kändes söt och jordig. Ofta stack hon åt mig en morot med blast som jag sköljde vid kranen som satt på röret bredvid husväggen. (Privat)
73x92cm. Inramad 9000 kronor. Köpa konst
Det lilla röda huset. Eftermiddagssolen skuggas av lönnen mitt på tunet. Det är tyst i buan. Till och med ungarna är trötta efter en dags badande. Några ligger på filten och läser serietidningar. Någon gungar i hängmattan och pillar med barken på en pinne. Morfar, i långkalsonger, gabardinbyxor och linne, slumrar i solstolen. Mormor tar en tupplur på soffan inne i stugan. Föräldrarna har gett sig av upp på berget för att plocka blåbär. Augusti är här och humlorna surrar så härligt….. så kunde det va, en gång för länge sedan.
Gagnef har fått sin egna lilla blandträdgård vid Ottilia Adelborgmuseet. Jag älskar de olika gröna färgerna, sida vid sida och så några fläckar av orange, gult och lite rött. Tagetes var en blomma som mormor försådde i fönstret uppe på ”vinn” och sedan planterade ut i landet bredvid rödbetor, rädisor, sallad och dill. Så mycket de visste om viktiga saker. Tänk om jag ändå hade frågat mer och om hon berättat eller lärt mig. Funderar på det ibland, hur generation efter generation tappat värdefull kunskap. Blommornas doft och rötter höll skadedjur borta men lockade till sig polinerare.
1978. Vi bodde trångt. Jag och lillsyrran delade rum. Det hände att vi var osams trots att det skilde fyra år och som storasyster fick jag oftast skulden – Du borde veta bättre. Kanske var det en kompensation när mamma och pappa gjorde iordning förrådet bakom garaget. Det blev ett mysrum. En gång skulle jag få ha party. Mamma köpte chips, ostkrokar och salta pinnar. Vi fick i princip aldrig läsk så jag kan tänka mig att det var mormors rödavinbärsaft vi drack. Jag och två klasskamrater höll i det hela och vi lyckades springa runt i området för att få tag på några jämnåriga, en lillebror och en i klassen ovanför. Det spelades kassettband med Magnus Uggla, Magnum Bonum och Boney M. Det dröjde inte länge förrän skålarna var rensade av killarna och de drog. Ett snabbt slut på det partyt utan vara sig dans eller ryska posten. En kort men intensiv partyera.
Hösten visade upp sig från sin bästa sida. Solen värmde skönt på eftermiddagen och vi stannade till vid den långa sandstranden. Norra Dellen låg spegelblank och mina vänner kastade sig ut. Ett underbart motiv som inte gick att låta bli att måla! 59x76cm. Inramad 8000 kronor. Köpa konst
Jag hade varit sjuk och vaknade tidigt av hostan. Tog på mig ulltröjan och träskorna och gick ner till sjön. Några gäss flög över vattnet och solen gick sakta upp och värmde mitt ansikte. Det var alldeles vindstilla bland björkstammarna och jag tänkte att vi bor i ett vackert land.
59x76cm. Inramad 8000 kronor. Köpa konst
Hade aldrig besökt Gotland så när det dök upp ett tillfälle sommaren 2023, tog vi färjan över. Hyrde en mycket enkel stuga alldeles nära stranden och dagarna innehöll många promenader efter kusten. Strax söder om boendet låg ett fint litet fiskeläge. Ute till havs, i det turkosgrönblåa havet, låg två öar, Lilla och Stora Karlsö. Så annorlunda, som att vi var vid ett tropiskt hav. Det blev några fina dagar och färgerna från havet, fiskeläget och öarna målades ner på papperet, en eftermiddag, utanför den lilla stugan. 38x29cm. Inramad 5000 kronor. Köpa konst
I arstuggu (den andra stugan) skulle taket renoveras. Uppe på vinden fanns gammelmormors gamla träkistor. Hade aldrig tittat i dem så värst noga men nu hade jag tid. Inlindat i ett gammalt grovt lakan låg en helt oanvänd vävd textil. Jag kände igen mönstret – ett åklä eller krusåklä. Mormor hade fler exemplar men de flesta var mycket slitna. Detta lyste i de klaraste färger och jag kände hur håren reste sig på armen. Kanske var det tänkt som ett brudtäcke men historien fick i så fall ett tragiskt slut. Jag fick lov att fråga kvinnorna i den lokala vävstugan. ”Det heter rosengång” sa de och ”färgerna kopplas till vår lokala folkdräkt” Jag hade hittat en skatt och mitt i vintern började jag teckna av mönstret för hand. Centimeter efter centimeter. I veckor målade jag de intrikata mönstren i all sköns färger. Den är lyckan. 76×92. PRIVAT
Här kan du se mina brickor eller gratulationskort (klicka på länken)